emmeliese

Oj om två dagar har jag varit i England i 3 månader, fatta 3 månader!! Nu har jag 5 månander kvar här OM jag vill åka hem då. För just nu trivs jag som fisken i vattnet! Har inte haft någon hemlängtan på ett bra tag nu heller. De första månaderna var riktigt kämpiga dock. Bytte ju som sagt familj två ggr när jag kom hit så detta är min tredje familj alltså! Ganska kul för varje gång jag nämner de får jag alltid samma reaktion "What?! varför??". Ja tycker såhär.. ska man bo i en familj i ett halvår, flera mil iväg så ska man trivas! Man ska inte behöva känna att varenda dag är en plåga. Inte heller ska man behöva gå runt och vara rädd eller känna att man är värdelös.

Först var jag alltså drygt 2 veckor i Harrogate, vilket slutade i katastrof. Varför Harogate? Joo, för att jag ville bort så fort som möjligt!! haha. Dom säger också de att man ska välja familj före stad och de va det jag gjorde. Ja tänkte också så om de va så att de skulle skita sig eller vara tråkit så skulle de vara enklare att hitta en familj i London när jag ändå redan befann mig i England. Första helgen i Harrogate funkade bra men sen spårade de ur.. Jag jobbade alltså för en ensam pappa med en dotter på 4 år. Mamman var alkolist och var bara tillåten att träffa sin dotter 3 h på en bevakad plats, en gång i veckan. När jag kom förväntade han sig att jag skulle veta alla min sysslor i förväg, utan att faktis inte ens ha gjort klart för mig vilka alla mina sysslor var. Han klagade på att jag inte var social, men varför skulle jag vilja prata med han? Han kom alltid hem med ett dålig humör och kunde få sina utbrott. En kväll när vi satt och åt och jag tog ketchup på min mat så skrek han "du får inte göra såå!!" och jag fattade ingenting och frågade "varför inte?" och tibax fick jag svaret "för att Molly inte får göra så!!!" och så ryckte han flaskan ifrån mig och ställde tibax den i kylskåpet. Något stod ju för f*n inte rätt till hos han! Jag vågade för f*n inte röra eller säga något tillsut för allt jag gjorde och sa var ju för fan f*n fel, och om jag inte gjorde eller sa något så var det också fel. När en vecka hade passerat så konstaterade han bla. att jag inte hade hjälpt han med maten. Han hade aldrig nämt att han ville ha hjälp. Va trodde han att jag var? en tankeläsare? Efter de kom jag och frågade han varje kväll hur jag kunde hjälpa han med maten. Gissa va jag fick för svar varje gång? "ja behöver ingen". Veckan därefter fortsatte han att klaga på att jag inte hjälpt han med maten??! Någon som kan förstå om jag blev förvirrad???? Jag fick höra att jag var självisk och både de ena och det andra! jag hade enligt han inte gjort ett skit! Jag kände därför att jag aldrig skulle klara av att stanna där i ett havlår, så jag började söka efter en ny familj. Jag tog första bästa familj i London, bara jag kom där ifrån! Jag stod inte ut! 


utanför mitt rum i harrogate

jag hamnade sedan i Greenford hos en mamma och pappa med 3 tjejer på 9, 7 och 4 år. Deras hus såg ut som ett bombendslag rent ut sagt. De var trångt och de låg högar med papper, leksaker och allt man kunde tänka sig överallt! Jag kunde inte ens urskilja var matbordet stod. Och nu överdriver jag inte!!! Jag fick jobba måndag till fedag och oftast lördag och söndag oxå. Om de va så att pappan hade varit ute på lördan och var bakis på söndan så fick jag aldrig min enda ledig dag som va söndan. Jag tvättade, jag strök barnens och pappans uniformer + alla andra kläder, sorterade och hängde ut till sex pers!!. Jag tog hand om disken hela dagen, städade barnens rum och alla andra rum. Föräldrarna var så sjukt lata och la aldrig tibax något. Inte konstigt de såg ut som de gjorde!
Min dag började 7 på morgonen, då jag gick upp och gjorde barnen luch-låder för skolan, klädde på den lille och gav henne frukost osv. Sen tog jag henne till skolan i hennes lilla vagn som tog mig 30 min dit och 30 min tibax. Fy f*n så drygt alltså! Hon vägde ton i den vagnen och när jag väl kom hem dog jag bokstavligen. Fick ont i både ryggen och röven! haha. Sen var jag "ledig" till jag skulle hämta henne igen (de äldre körde mamman till skolan)
. Men de fanns ju massvis och göra så då jag var "ledig" blev ju lixom ingen ledig tid. För mamman hjälpte ju lixom inte till ett piss!. Jag stod och gjorde allt om dagarna och jag kände mig som nån j*vla maid!! När jag hämtat ungen från skolan så gjorde jag lunch till alla barnen. F*n ta mig om jag lagt något på deras tallrik som dom inte tyckte om för då skrek dom och var odrägliga. Den äldsta på 9 år brukade klökas och spotta ut maten på tallriken om jag inte gjort chickenburgaren tillräckligt krisipig. Sen dax att plocka undan och sen hjälpa barnen med läxorna och underhålla dom samt alla andra sysslor med tvätt och städning. Vid 7-tiden förberedde jag den minsta för sängen och la henne. Vid 9-tiden gav ja de äldre snacks innan sängen och försökte få dom till sängs och varannan kväll skulle dom badas. En fråga bara.. varför skaffar man barn om man inte har tid att vara med dom ? För allt jag slet fick jag ynka 60 pund, fatta 60 pund!! Vilket är 750 kronor i veckan, alltså 100 spänn om dagen!!

Pappan var inte heller något att hurra för heller för den delen...Han satt i vardagsrummet framför tv:n i sin fåtölj med datan på högra sidan (spelade sitt krigarspel) och en papperskorg på vänstra. Han levde där när han inte jobbade. Det ända han gjorde var att klaga, svära och skrika. När han frågade mig vad jag ville ha på min pizza så svarade jag tonfisk och fick svaret tibax "jag tänker aldrig köpe en pizza med tonfisk, så fuck off!". När barnen skulle till sängs så skrek han och svor så att huset höll på att rasa. Barnen var skräckslaga och sprang kvickt som f*n upp till sängs. En gång la jag min mobil på matbordet brevid min tallrik när vi hade morsdag middag (jag hade inga fikor på mina byxor). Då frågade han va den gjorde där?? Tog den och la bort den. Det var mobilen som jag fått låna av dom, så jag skulle kunna ha ett engelsk nummer då. Sen tog han den och börja trycka på den och frågade om jag fann den användbar. Jag frågade varför han höll på och trycka på min mobil och han svarade "nee, bara trycker lite". Jag sa till han att jag ville ha tibax den och att jag inte ville att han skulle kolla på min mobil, som är en ganska personlig sak! Men han brydde sig inte och sen sa han "du fick ett sms, råkade trycka på de bara" och gav mig den. Sen när jag började sms så utbrast han "de där är väldigt otrevligt tycker jag" och ryckte mobilen ifrån mig och la den bakom honom. Vem gör så??? En annan gång när jag skulle ta barnen till parken packade jag tsm med dom en liten väska var med en vatten flask, chockladbar och ett äpple. Han blev sur och frågade "Varför tar ni med er en hel j*vla matsäck, ni ska ju inte vara i parken i timmar precis!!" och jag svarade tibax och sa att de bara var en vattenflaska, äpple osv... Då skriker han "du pratar inte i den tonen till mig, för de kommer du få ångra!!!" Den attityden hadde han varenda dag och mamman slavade ju bokstavligen för han! Nej så mkt arbetet, ingen ledig tid och en pappa med en sån attityd kände jag att jag aldrig skulle stå ut med i ett halvår.. så jag började fundera på att byta IGEN. Mamman hade sagt till mig att om de var så att jag skulle byta ja då skulle ja säga till 3 veckor eller en månad innan. Jag gick in på en au-pair sidan där ja hittat alla familjer och ändrade min status att jag sökte familj i april. Bara för att kolla runt om de fanns någon annan. Detta såg min nuvarande familj och frågade inte mig något om de. När dom sen snart skulle till Italien i 2 veckor så berättade jag för mamman att jag ville byta familj om en månad. jag behövde ju tid på mig att hitta en ny oxå. Då svarar hon mig "ja vi såg de på din au-pair sida, de kommer en ny hit den 17 april, sen kan du bara vara hos Sharon i 1 vecka för hennes familj kommer den andra veckan, sen får du ta in på hostel" Dom kastade alltså ut mig och dom hade inte ens tänkt att berätta för mig att de faktist kom en ny. Så från och med då så hade jag alltså 1 vecka på mig att hitta en ny... Dagen innan dom åkte till Italien så släppte dom av mig hos deras vän sharon. När jag kom dit frågade hon om jag hade pengar till mat och hon svarade att hon bara fått 60 pund för en vecka. De var tydligen bara pengar för att jag skulle få sova och skita i hennes hus.... Hon märkte hur frustrerad och ledsen jag var över hela siutation och gav mig mat iaf... Jag började sen att söka efter en ny familj och lyckades hitta två stycken som jag nu kunde besöka i förväg. Jag försökte lugna ner mig och bara täka postetivt. De va tredje gången gilt nu. Nu skulle de bli bra.. Jag hittade bla. denna familjen och här är jag nu och har varit här i över 1 månad och trivs!


Gatan jag bodde på i Greenford, inte så najs..

Jag tycker det är ganska starkt av mig att ha stannat kvar i England trots allt. De har verkligen varit en utamning för mig och jag har mått så dåligt, gråtit floder och ingen har varit här och stötta mig. Men jag gav lixom aldrig upp.... och jag ångrar ingenting nu i efterhand. Det har bara gjort mig starkare och mer erfaren!